Har du någonsin funderat över varför företagets logga ser annorlunda ut på skärm än i tryck? Eller att färgerna i din broschyr ser helt annorlunda ut när du fått dem från tryckeri? Svaret på varför det blir så är färgåtergivning. Ett riktigt trassel, men som trots allt har sin struktur om man förstår hur det funkar.
I den här guiden går vi igenom:
Scenario 1:
Ditt företag har beställt en grafisk profil. Ni skriver ut den för att ta en närmare titt. Du och kollegorna slänger även upp den på TV:n i mötesrummet. Det första som slår samtliga i rummet: färgerna ser fel ut. Den mörklila är svart på den utskrivna pappersversionen, ljus på datorskärmen och mörklila på tv-skärmen.
Scanerio 2:
Ni har tagit fram en egen broschyr, i vilken ni själva valt färger i designprogrammet. Ni skickar den som PDF till tryckeriet och får tillbaka broschyrerna. Ni märker snabbt att den inte alls har samma färg som ni valde från början.
Känner du igen dig i något av scenarierna? Hur kommer det egentligen sig att det blir så? Det är exakt vad vi ska gå igenom nu!
Färgåtergivning handlar om hur färg återges i olika medier och beroende på ljuskällan i valt sammanhang. När det kommer till skärmar används ljus för att producera färger. Pratar vi tryck kan färger återges med färgpigment som trycks i punktraster.
För att färgerna ska se likadana ut på skärm och i tryck, finns det saker man bör ha i åtanke när man jobbar med design, produktion och tryck:
Färgkoder används för att avläsa vilka värden en viss färg har, beroende på vilken färgmodell som används. För tryck används CMYK (Cyan, Magenta, Yellow, Key color eller blacK). För skärmar används RGB (Red, Green, Blue).
När det kommer till design av trycksaker och att återge färger är det viktigaste att ha koll på i vilken grad olika färgmodeller har möjlighet att producera färger. Hänger du med?
Vi tar ett exempel: tryckerier (CMYK) kan inte återskapa motsvarande bredd av färger som skärmar (RGB). Exempelvis den gröna färgen, vars intensitet och nyans du ser på formen nedan, är svår för tryckerier att återskapa. De behöver nämligen kompromissa genom att trycka en färg som liknar färgen, men som ligger innanför CMYK-modellens färgspektrum.
Tryckerier använder alltså fyrfärgstryck, även kallad CMYK. Fyrfärgstryck är en subtraktiv färgblandning, vilket innebär att pigmenten som utgör färgen täcker trycksakens ofta vita yta, och minskar papprets förmåga att reflektera ljus. Det betyder att ju mer färg du använder, desto mindre av trycksakens ytfärg reflekteras. Ergo: ju mer färg, desto mörkare färg.
Vill du trycka svart finns det två sätt. Antingen trycker du med tillräckligt mycket svart färg för att nå vad som till synes är svart (C = 0 %, M = 0 %, Y = 0 %, K = 100 %). Eller så tillför du mer pigment för stärka den svarta färgen ytterligare, en vanlig metod för att nå ett mörkare resultat. Då talar man om djupsvart (rich black). Ett vanligt färgrecept för djupsvart är (C=60 %, M=40 %, Y=40 %, K=100 %).
Färgmodellen RGB använder ljus för att producera färgerna. RGB är till skillnad från CMYK en additiv färgblandning, vilket innebär att ju mer färg, desto mer ljus. Detta resulterar i en ljusare färg. RGB kan återge ett bredare färgspektrum än vad som är möjligt i tryck, eftersom det finns en större variation av intensiteter och nyanser av ljus, som kan användas för att producera olika färger.
Bara för att RGB-värdet är detsamma på två olika skärmar behöver inte färgen se likadan ut. I de fallen beror det på att skärmar kan ha olika tekniska egenskaper. Bland annat spelar skärmens upplösning, färgdjup och kalibrering roll i färgåtergivningen.
RGB-färger anges med tre siffertal. Talen kan ha ett värde mellan 0 och 255, och motsvarar hur mycket av färgen som används. Eftersom RGB är en additiv färgblandning innebär det att färgen (0, 0, 0) är svart, (255, 255, 255) är vit och (255, 50, 50) är en röd färg.
Hexadecimala färgvärden används för digitala skärmar och webbplatser. Hexadecimala färgvärden är baserade på sex tecken uppdelade i tre värden. Nedan syns former med det hexadecimala färgvärdet #1438C9. De första två tecknen ger R-värdet, tecknen 3 och 4 ger G-värdet och de sista två tecknen ger B-värdet.
Pantone eller PMS (Pantone Matching System) är ett typ av färgsystem som – liksom CMYK – framför allt används till tryck. Varje färg har ett eget, särskilt, nummer eller värde. PMS används för att avgöra vilka pigment som ska användas i det färgrecept som motsvarar trycksakens tänkta färg. Det gör det möjligt att trycka exakt samma färg på olika tryckerier. Systemet fungerar även som en slags översättningsmodell mellan RGB och CMYK, då RGB-färgen motsvarar en PMS-färg och kan därför tryckas mer exakt. I Sverige kallar man även PMS-färger för dekorfärger.
PMS-färger anges med tre siffror följt av antingen ett U (uncoated) eller C (coated), exempelvis: 255C.
Om man inte känner till skillnader mellan olika färgmodellers egenskaper och processer vid framtagande av färg finns risken att de ser olika ut på skärmen och vid utskrift/tryck.
Tips! Vid produktion av trycksaker för kommersiellt bruk kan man när färgerna blir off behöva göra om trycket helt. Det kostar både tid och pengar. Var därför noga med att alltid ta fram ett provtryck inför varje skarp beställning där färgerna är viktiga.
Det finns mycket som påverkar utskriftens färger. Vanliga scenarier är att skrivaren är okalibrerad, eller papperskvaliteten låg. CMYK-modellens färgspektrum är, som vi ju vet nu, inte lika brett som RGB-modellens. Om du har valt RGB-färger som befinner sig utanför CMYK-spektrat, kompenserar skrivaren och printar ut något liknande.
Ofta är så inte fallet. Det är nämligen skillnad på skrivare och skrivare. Tryckeriernas metoder och förutsättningar för utskrifter skiljer sig stort från den traditionella kontorsskrivarens.
Färgprofiler (även kallade ICC-profiler) används för att bestämma och beskriva hur färger ska presenteras på olika enheter. Färgprofiler översätter färger till siffror (numerisk data) som möjliggör att olika enheter kan spegla datan och tolka färger på liknande sätt.
Tänk dig färgprofiler som ett recept, och en färg som en maträtt. För att två personer på olika håll ska kunna avnjuta samma maträtt (färg) behövs ett specifikt recept (färgprofil) som bestämmer och otvetydigt beskriver hur maträtten ska tillagas. Utan ett tydligt recept blir maträtten (färgen) lätt annorlunda.
Sitter du *tryckt* (förlåt) i båten nu?
Om du känner att det fortfarande är krångligt med färgåtergivning – fråga oss! Vi svarar nästan alltid. Och behöver du hjälp med formgivning där färgåtergivningen är speciellt viktig, var inte rädd för att ta kontakt med oss, vi har koll!